Primitivt

I en lägenhet med tre ganska väl rymliga rum så bestämmer sig tre ganska väl sofistikerade människor att spendera de åtta timmar av sömn som man behöver tillsammans i ett av rummen.

Det här med att skriva korta inlägg har för mig alltid varit ett ganska högt uppsatt mål och har varit lika prioriterat hos mig som World Trade Center-tornen var höga. Men att sitta och skriva ett inlägg tilldelat ingen alls om hur mycket jag vill skriva ett kort inlägg känns ganska meningslöst, eller?

Primitivt? Ja.

Den här gången så blir det dock inte mycket längre och roligare än så här på grund av en viss ganska strikt tidspress som jag har ifrån någon som har valt att dela rum med tre andra. Om du som utomstående inte förstår till fullo vad det är jag försöker att framföra så är det helt okej då jag själv har svårt att förstå i mitt egna lilla sprängda huvud vilket budskap det är som jag vill förmedla.


Inre frid

Oskyldigt

Jag tror att jag som ensamstående arbetsnarkoman borde lägga till en förståelig paragraf i rikets lagbok. Denna punkt skulle innebära flextid på alla illvarslande arbetsplatser i alla patrioters favoritland; Sverige. Dock så ska man ju inte prata om jobb som någonting som man gör sig förtjänt av då det är ett individuellt val som görs i hopp av att kunna leva normalt.

Normalt = Humant? Nja.

Jag får lov att tacka alla mina vänner för att deras vardag påverkar min vardag till det bättre;

Eriks hår kan väl ibland vara lite så där lockigt som det skulle vara förra sommaren men att han alltid frågar mig om jag vill köpa hans egna små uppfinningar som är helt rätt denna vinter är ovärdeligt underbart.

Fredrik kanske upprepar repliker ifrån den senaste skojfriska filmen han såg lite för ofta men när han har sett en ny topplistad rulle så är det ovärdeligt underbart.

Crille kanske inte är med på den oscarsbelönade leken Maffia så ofta men han är en oscarsbelönad skyddsängel i vardagen och skyddar mig ifrån alla kalkonlistade lömska spioner vilket är ovärdeligt underbart.

Och vem behöver en karriär inom ett illavarslande arbete? Jag och de underbara personerna som är listade ovan är fullkomligt överens via muntligt avtal om att när vi förlorade oskulden så var det vårt största framsteg i vår just påbörjade karriär någonsin.

"Losing my virginity was a career move"

Välbehållen

Försiktigt och akut
Jag hoppas att det här var den sista gången
Växer upp och lär sig gå
Jag kan inte längre känna smärta eller snö
Kan känna allt
Jag är hjärtat som begränsningslöst ökar
Det slår inte
Jag har sett det här, jag har känt det
Kan inte se

Jag hade samma dröm igen
Lev

Paris

Jag vet att jag har haft ett stort förakt emot bloggare i något av mina tidigare bisarra liv och mina fingrar bromsas lite av rädslan att fastna med min vänstra fot i detta hav. Jag har dock figurerat ut att det faktiskt är riktigt skojfriskt att låta fingrarna bli lite utslitna när jag vet att ingen av mina lärare på något sätt kommer att kunna sätta några värdefulla betyg på mina ack så innehållslösa rader.


Just nu sitter jag och diskuterar lite aktuella matteproblem med skolans gigolo Paris. Paris är en lagom lång man med lite mer skägg än mig vilket ger ett extremt utfall av avundsjuka ifrån min sida. Han är ett stort mysterium och har det illaluktande öknamnet "272:an" efter sig men ingen vet varför. Kan det vara kycklingstuds rekordet som återspeglar sig i hans skäggiga ansikte? VIlken skam.

Tyvärr så tog det ett tag för mig att publicera detta och det framhävde en av Paris sämsta sidor; besvikelse. Med stora hundögon kom han fram till mitt runda bord och uttryckte sitt missnöje så jag slänger väl upp det här!

Inre frid

Sov gott

När inspirationen tryter så finner jag inte så många fler nyskapande alternativ att ta till än att bara ta mig i kragen avsluta den här vilodagen. Vilken skam.

Happy Birthday!

Det känns lite konstigt att skriva ner mina tankar i en elektronisk och nätverksuppkopplad dagbok när jag vet att den enda levande individen som faktiskt läser mina rader är mitt eget lilla trångsynta jag. Vilken skam.

Hur som haver så är faktiskt luciadagen en lite större högtid för mig och ett par av mina vänner vars hår inte riktigt var så där jättesvart ifrån tidernas begynnelse. Det är nämligen så att jag och min pop/rock-konstellation firar ett väl utfört år som band tillsammans idag och vi har nog synnerligen bara älskat varandra även om det har funnits dagar då den känslan har avhettats några få grader.

Vi började som ett för allmänheten helt ickeexisterande garageband. Notera då att vi vid det här läget trots att vi hade fribiljetter till den lokala soptippen trodde att vi verkligen var något på spåren. Vilken skam. Vår storhet fann inga gränser när vi faktiskt tog ett rejält kliv med att skriva en egen låt. Vi tackar både gud och alla medmänniskor som faktiskt övertalade oss om att vi var ett kalasbra band och skulle erövra vår ack så fientliga värld. Dock så har vi fått erfara av extremt säkra källor att våra kära medborgare enbart uppträde på detta uppmuntrande vis bara för att inte verka ohyfsade.

Och nu så här i början av vår första födelsedag som egentligen inte riktigt har öppnat sina mörka ögon än så har vi vuxit några få decimeter och lever idag ett helt okej liv. Det är verkligen en fantastisk kur för det mentala att sätta sig i en bil med sätesvärme och åka en antal stapplande mil för att spela på något intimt och levande ställe.

Det finns verkligen ingenting som skulle kunna få mig att sluta upp med att försöka musicera så gott som jag kan. Oddsen för att jag under några väldigt fruktansvärda anledningar skulle sluta med musik är ungefär lika skyhöga som de var på att denna fantastiska Calle skulle vinna den hedersfulla idol-finalen som har fått i stort sett hela Sverige att sitta fastklistrade framför sina tv-apparater. Det finns alltså inga stora risker för detta scenario så satsa för guds skull inte era fina sportmössor på det utfallet.

Nu börjar dock mina fingrar stappla igen så jag antar att det är dags att börja detta kommande dygn med lite vila. Jag säger därmed godnatt till mig själv och hoppar ner i min hårda och ack så smala vagga.

Jag ska önska mig en ny vagga av den stora killen med skägget detta år.


Inre frid

Laktosfritt

Robinson Crusoe är en helvetes man. Denna påhittade och rashatande figur har tagit det bästa ur mig de senaste timmarna och har gjort min laktosfria mjölkkartong i kylskåpet halvfull. Vilken skam. Dock så har min perfekta beskrivning av denna man i form av en recension blivit klar med en ypperligt polerad finish och just nu är jag så trött så att mina fingrar stapplar fram på detta tangentbord i ett desperat försök att etablera mig i bloggvärlden.

Imorgon kan bli en bra dag. Jag kommer nog antagligen att ta mina första nyfödda steg upp ur sängen alldeles för sent för att sedan trycka i mig ännu mer av min samling av laktosfria produkter som står i mitt kylskåp. Det kommer att krävas energi på ett sådant hedersfullt uppdrag som jag och mina herrar ska utföra. Vi ska nämligen som så många gånger förr slänga ihop våra musikaliska förmågor samt instrument och satta oss i en bil och ha andra artisters fantastiska musik på full volym i ungefär tjugo minuter.
Längre än så brukar vi inte klara av det. Vilken skam.
När vi väl har ankommit till Gävle efter ett antal kisspauser och donkenstopp så har vi förhoppningsvis våra musikaliska förmågor kvar i våra mentala ryggsäckar och en gnutta instrument kvar.
Sedan så byter vi om för att röra om i grytan när vi river iväg en pop-rockande halvtimme för dessa trogna själar i väst. Vilken skam.
Jag förväntar mig inspiration, acceleration och och till viss del lite koncentration . Det kan bli kul.

Snart är det faktiskt jul till råga på allt och jag ber er snälla; tänk också lite på varför vi firar julen och dess budskap. Tomten kommer att bli mer och mer nasty för varje år som går men det finns vissa traditioner som kommer att leva kvar i denna första julafton i lågkonjuktur.

Inre frid

TEST

gkallla gkdfoagk oagkoagp giag w¨gwN JGNMBN Påokpö,., mnjorkld,vmbgkoplöds,mfkgkopwlasz,-x., cmvngkorkpelådsäc.xokpåewdö'cx-., vmgnhokpådsä-zcx. ,mvbgiht5o4w¨ä'scx-.v,gm njhyijui9´13