Under tiden så fylls gatorna med människor som trots alla sina detaljerade kartor inte riktigt hittar den bortglömda platsen där det sägs att man blir hel

Okej Johan, nu går du och skapar dig en nätverksuppkopplad dagbok och berättar lite om ditt händelserika liv cirka en gång i månaden. Om du av någon anledning glömmer denna gyllene och nypolerade regel så skall du skriva mycket intensivt i några veckor för att sedan packa dina ej topplistade väskor och skaffa dig ett välplanerat liv för att sedan skriva igen om en månad.

Att jag inte har skrivit en enda rad på över en månad finner jag ingen riktig förklaring till. Kan det vara så att den icke obligatoriska skolgången har öppnat sina rynkiga ögon och berättat för mig att jag borde lägga all krut på de ack så viktiga uppgifterna som denne ger mig tro? Okej, skolan tar inte upp all min tid men när jobbet och musiken frågar om de får vara med och spela så känns det som att skolan tar upp nittionio procent av min vakna närvaro.

Dock så börjar jag innfinna mig vid att vara ledig max en helig söndag i månaden och denna värdesätter jag med alla pengar jag har. Ibland så händer det även att jag inte blir ledig en enda dag och då får jag annonsera en hittelön på det dubbla för den som skulle vilja vara vänlig att ta ett av mina arbetspass. Jag brukar alltså utöver den lönen som personen i fråga får av mitt frivilligt bortlämnade arbetspass ge samma individ femhundra kronor som tack för hjälpen. Den enda förklaringen till detta är som sagt att jag värdesätter dessa lediga dagar med alla pengar som jag äger. Jag brukar dock aldrig kräva samma bisarra sak tillbaka då jag antar att jag är för snäll för att ställa ett sådant krav och där har vi en av mina största brister; att säga nej.

De saker som jag älskar och vill göra säger jag aldrig nej till men det värsta är att jag aldrig säger nej till de saker jag hatar heller. Så vad är det då som gör att det är så förbannat svårt att säga ett klart och tydligt nej när en ledsen jävel ringer och frågar om jag vill ta dennes pass på grund av att hans eller hennes katt har dött? Jag har ingen och om jag inte får en mycket väl utbildad och vältalig lärare illa kvickt till min hjälp så antar jag att jag kommer att få leva med det.

Jag hatar Facebook-grupper. Fast om någon ledsen jävel hade frågat mig med en död katt i bakgrunden om vad jag tyckte om dessa medryckande grupper så hade jag nog uttryckt mig på ett sätt som bara kan tolkas som att jag älskar dessa.

Inre frid