Vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här

Jag tittar ut genom fönstret som egentligen inte visar utsidan överhuvudtaget utan återspeglar bara mitt upplysta rum. Det är mörkt ute. Jag koncentrerar mig och försöker verkligen att se konturerna av snön men det blir svårare med tiden och viljan tryter i samma takt. Jag har verkligen inte lärt mig något sedan sist.


Ska nog avsluta den "underbara" ledigheten med att skriva lite, kanske?

Att vara ledig för någon annan behöver inte vara samma sak för mig.
Visst, jag har varit ledig ifrån skolan men har endast varit ledig ifrån allt annat under en dag.
Under lovet så har vi spelat i vår huvudstad två gånger vilket har gett en massa resande och absolut inga sovmorgnar, vilken skam. Enough said.

Annars så är mitt händelserika liv helt okej då jag gör det jag gillar för det mesta. Dock så händer det att det som jag inte gillar tar lite för mycket plats och det jag gillar hamnar åt sidan. Jag gillar det inte.
Jag vet att jag skriver mycket om hur konstigt och drygt allting är men det är nog för att det är så också. Fast det är ju en ganska saftig lögn att jag skriver mycket för det gör jag ju verkligen inte. Enligt mig så skriver jag enbart när jag har någon extremt intressant att skriva om. I och med den förklaringen så ställer jag mig nu själv frågan om varför jag ens försöker idag? Det här kan ju inte vara intressant för en enda vettig och helig själ i landet falukorv.

Så nu slutar jag.


jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
Jag vet att det är svårt över telefon


Inre frid