Oskyldigt

Jag tror att jag som ensamstående arbetsnarkoman borde lägga till en förståelig paragraf i rikets lagbok. Denna punkt skulle innebära flextid på alla illvarslande arbetsplatser i alla patrioters favoritland; Sverige. Dock så ska man ju inte prata om jobb som någonting som man gör sig förtjänt av då det är ett individuellt val som görs i hopp av att kunna leva normalt.

Normalt = Humant? Nja.

Jag får lov att tacka alla mina vänner för att deras vardag påverkar min vardag till det bättre;

Eriks hår kan väl ibland vara lite så där lockigt som det skulle vara förra sommaren men att han alltid frågar mig om jag vill köpa hans egna små uppfinningar som är helt rätt denna vinter är ovärdeligt underbart.

Fredrik kanske upprepar repliker ifrån den senaste skojfriska filmen han såg lite för ofta men när han har sett en ny topplistad rulle så är det ovärdeligt underbart.

Crille kanske inte är med på den oscarsbelönade leken Maffia så ofta men han är en oscarsbelönad skyddsängel i vardagen och skyddar mig ifrån alla kalkonlistade lömska spioner vilket är ovärdeligt underbart.

Och vem behöver en karriär inom ett illavarslande arbete? Jag och de underbara personerna som är listade ovan är fullkomligt överens via muntligt avtal om att när vi förlorade oskulden så var det vårt största framsteg i vår just påbörjade karriär någonsin.

"Losing my virginity was a career move"